Studenternas fel att jag lämnar Univ nu

Sedan ett par veckor har studenter frågat mig varför jag lämnar Universitet. Känner att det är läge att förklara. Men frågan kommer ta tid att besvara så jag väljer att besvara den i flera (och kommande) bloggposter. Jag börjar med dagens post där jag kommer ta mig an en följdfråga jag fått av några studenter sista veckan.

Varför har jag dröjt så länge med beslutet?

Under en konferens, foss-north.se, i våras snackade jag med en vän Zeeshan (twitter, blog). Jag gjorde faktiskt en intervju med Zeeshan men lyckades inte spara den. Suck! Under samtalet (och intervjun) slog det mig hur mycket jag uppskattat och lärt mig av programmerare som jobbar inom FOSS (Free and Open Source Software) och att jag längtade tillbaka till intelligenta och intensiva samtal om kod, programmering i stort men även om IT. Kände ett sug att gå tillbaka helt och hållet till industrin. Trots detta drog jag mig för att ens tänka på att lämna Universitet. Jag började rota i vad som höll mig kvar och fastnade vid följande saker:

  • flexibla arbetstider
  • kul och givande att vara lärare – att få jobba med studenter som vill lära sig

En del saker som anses vara fördelar med ett jobb på ett universitet bemöter jag här:

  • långa lov – jo, visst skulle man kunna vara borta “en del” över sommaren och jul. Men vare sig min vän och kollega Rikard eller jag anser det vara moraliskt rätt att göra så samt att vi vill hålla så bra kuser som möjligt. Därför väljer vi att t ex ta fram eller finslipa material inför kurser. Om ni tror jag snackar skit om att jobba med material, kolla på Juneday Statistics. Så det här med att man kan, utan att någon bryr sig, ta lång semester är inget argument för att stanna. Man borde säga upp sig, eller åtminstone skämmas, om man tycker så. Jo då, det borde man –  det är skattebetalares pengar vi jobbar för!!
  • karriärmöjligheterna – jo, men visst. Om man vill skriva artiklar. Skjuter upp kommentarer om detta till senare.
  • stimulerande och intellektuell miljö – hmm, skjuter upp även detta lite granna.

Att jobba på ett Universitet, eller annan arbetsplats, innebär att man får förhålla sig till den kultur som råder där. Och det är just där skon klämmer (mer om detta i senare bloggposter). För min del, alla andra gör säkert samma sak, har jag hela tiden fått väga det positiva med att jobba på universitet med det negativa. Och i samband med en rad beslut, under vår och höst, på min institution känner jag att det positiva inte längre väger över. Tyvärr väger det över en hel del åt det negativa en hel del. Mer om det senare.

Den kick jag fått när jag fått vara med er studenter när ni lär er IT och programmering, skriver egna appar och kan diskutera programmering har varit, och är, enorm. Så himla skönt att se hur gnistan infunnit sig hos några. Senast idag blev jag ställd mot väggen med svåra och inteligenta frågor om nätverk. Underbart! I dag fick jag också min favoritfråga två gånger, som lyder typ så här:

Vad tycker du jag skall läsa mer nu … innan nästa kurs?

Det här var så kul så jag vill lära mig mer.

Shit. Alltid lika kul. Och här är problemet eller kanske snarare skälet till att jag dröjt med beslutet, trots att det negativa faktiskt vägt över sedan en tid.

Orsaken att jag dröjt med beslutet är alla ni studenter,

som gör att jag har världens mest givande jobb!

Jag, tillsammans med Rikard, har fått så himla mycket av våra studenter och elever (och nu menar jag inte Whiskey-flaskan eller öl-korgen) i form av feedback. Jag publicerar inte de fina kommentarer jag fått genom åren då de kanske är skrivna av studenter med vanföreställningar om både Rikard och mig. Men stort tack ändå för all fin uppmuntran genom åren. I brist på annan uppmuntran (mer om detta senare) har era fina kommentarer varit viktigt för att inte tappa självförtroendet men samtidigt förödande då jag skjutit upp beslutet att satsa på något annat. I dag ropade någon på mig på stan varpå jag vände mig om och fick en kram av en tidigare student. Shit, när den behövdes som bäst.

Och ändå väljer jag att inte fortsätta. Mer om detta senare.

Denna bloggpost är i all sin enkelthet en förklaring till att mitt beslut dröjt och också min egna hyllning till alla studenter jag haft genom. Megatack!!!

 

 

… nu är det dock inte så att jag lämnar helt och hållet – jag är tjänstledig för att göra något annat. mer om allt sådant senare. Nu skall jag fundera påvad jag skall göra i november och framåt. Kanske dags att klippa sig och skaffa ett jobb?

Blog och pod om programmeringsundervisning

Min vän och kollega Rikard Fröberg och jag har sedan en tid skrivit böcker om t ex Java, C, bash, databaser med mera. Detta har vi gjort på wiki.juneday.se. Böckerna används nu på olika kurser på Chalmers, GU och två yrkeshögskolor (IT-högskolan och Yrgo). Pedagogiken bakom böckerna är något som vuxit fram under många år – och efter att ha kännt att man gjort så himla många misstag i rollen som lärare. Vi kommer i bloggen och pod (se nedan) att diskutera pedagogik/didaktik, vanliga misstag och dryfta våra tankar. Men lite vill vi säga nu om vår pedagogik och våra böcker. Vi tillhandahåller videofilmer för att möjliggöra flipped classroom-undervisning och göra det enkelt för studenter att repetera. Vi skriver många övningar, det är inte precis genom att titta på någon spela gitarr som vi lära oss spela gitarr. Övningar är i progression och vi har så klart lösningsföslag.

Nåväl, till saken. Blogen och poden. Även om blogen (https://programmeringspedagogik.wordpress.com/) funnits ett tag är det nu vi kommer jobba med den. Till varje blog kommer vi spela in en pod (http://juneday.podbean.com/) – jo, visst, man vill ju vara modern. Spana gärna in blogen och lyssna på vår podcast. Det finns just nu tre blog/pod-avsnitt:

  1. Getters och setters. Våra tankar om getters och setters, vad de kommer ifrån, varför de inte alltid är så nödvändiga och vad för problem som finns med dem.
  2. Om oss. Vi pratar kort om vilka vi är, varför vi håller på med pedagogik och varifrån namnet Juneday kommer.
  3. Om Arrayer i Java-undervisning. Vi pratar om hur man vanligtvis (över)använder arrayer när man (försöker) lära ut Java.

Sprid gärna information om våra böcker, blog och pod. Vi vill gärna diskutera (på blogen) med lärare och folk som jobbar med utbildning, men även från dig som jobbar med programmering. Framför allt vill ha feedback från proffsen på utbildning: elever och studenter.

Allt vi gör finns här:

GNU Xnee 3.19 (‘Lucia’) released

We are pleased to announce the availability of GNU Xnee 3.19

GNU Xnee is a suite of programs that can record, replay and distribute user actions under the X11 environment. Think of it as a robot that can imitate the job you just did. GNU Xnee can be used to:

  • Automate tests
  • Demonstrate programs
  • Distribute actions
  • Record and replay ‘macro’
  • Retype the content of a file

News in this release:

  • Support for pause/resume/quit when retyping file
  • Defaults to use data display for all X.org with minor version nr >= 3
  • New options:

–record-from-data-display,-rfdd
Record from data display. This option is experimental.

–record-from-control-display,-rfcd
Record from control display. This option is experimental.

Getting the Software

http://ftp.gnu.org/gnu/xnee/xnee-3.19.tar.gz

http://ftp.gnu.org/gnu/xnee/xnee-3.19.tar.gz.sig

or one of the mirror sites as found in:

http://www.gnu.org/prep/ftp.html

Checksums

md5sum:

560e8126950d8d4e7c30fc844d556482 xnee-3.19.tar.gz

cksum:

2693031014 1893109 xnee-3.19.tar.gz

About calling the release “Lucia”

In celebration of the Spanish flamenco guitarist Francisco Gustavo Sánchez Gomes (known as Paco de Lucía).

http://en.wikipedia.org/wiki/Paco_de_lucia

 

Talking about licenses in Gothenburg tomorrow

Tomorrow (April 23) Rikard Fröberg and I will talk a bit about licenses. We will focus on how you can use FOSS (Free and Open Source Software) in your biz or projects.

After our talk you can see a presentation on the new Beaglebone.

More info (Swedish) here: https://www.eventbrite.com/e/hackafton-den-234-hos-pelagicore-beaglebone-black-och-licenser-tickets-11218566033

Search less and find more (knowledge)

No, it’s not my usual ramblings on me sucking more less. I don’t think I ever will suck more less than I do. Tried it – have given up. This time I will talk about search engines, old way teachers and lazy students. Guess this addresses most programming education but I will use my experience from teaching university students. So in short, this post will be about exercises for university students. Hopefully you can provide some clever thoughts and/or experiences. Please do so (see below)

Ok, let me start with an example Java exercise:

Write a method that takes a date as an argument and converts it to a string representing a date in the format 1996-04-22.

It’s not a Nobel prize exercise and I am not claiming it’s a perfect one but let’s focus on the purpose and solution of the exercise.

Purpose:

The students should read about the Date and some DateFormat class. This way the students get to know the Date class and get familiar with a DateFormat class. It’s not unlikely that the students also will learn about the String class.

Old way solution:

This is how I (as a member of the Old Farts Club) would have solved it back in the good old days – apart from the fact that Java wasn’t invented in the good old days. I would have read about the Date class and a DateFormat class. The latter class I would stumble on while reading about Date. I would have gained some knowledge about Date and gotten familiar with a DateFormat class. I would also have learned about exceptions. I would have fulfilled the purpose of the exercise. Man, I am so terrific.

BTW: Old ways is a great album by Neil Young. Go listen to it. Now!!!

New way solution or perhaps No way solution:

The students of today – man I sound as if come from the 1700 hundreds – will most likely solve by entering a search string into a big search engine: “convert string to date in java yyyy mm dd”.  Ok, let’s try it with some search engines:

All three links give me a direct answer to the exercise. And we can safely assume the students will find the solution too. But the students will not read about either of the classes (Date and some DateFormat). Purpose of the exercise will not be fulfilled.

So this leaves us with the topic of today: The larch… sorry, the Problem with exercises:

The exercises we (teachers) write are not solved by the students the way we want them to be solved.

This is because, either:

The students are lazy.
The teachers are lazy.

I would say that both are true. But fixing one will not solve anything. We need to tackle both problem. As I ramble on right now I see two groups of solutions:

Lazy teachers – exercises and tests

Teachers have to put a bit more effort in writing exercises. Here are some of the things I have in mind about exercises.

  • Better and more exercises that in a more fine grained way increase the knowledge curve. With better here I mean to state smaller problems that makes it useless to use search engines.
  • Tests for the students to make it possible for them to self check if they’re doing alright and can proceed to the next chapter.
  • Better sync with theory. When I learn stuff I prefer theory first and exercises after. It seems to students of today don’t think like me.

Lazy students – learn students how to study

We (apparently) need to teach the students how to study. Yes, I do mean how to read a book. In some cases I’ve gotten really loud and what I believe them to think rightful sighs over having to read one simple page. So in some rare cases, one page is considered much to read. Perhaps even too much to read. I know that sometimes I am not very eager to read one page and most likely will sigh – but still, I think the way a student look at the amount of work that needs to be done in order to gain knowledge have decreased the last years. And it is decreasing.

  • Read – yes, I really do think we need to learn the students how to take time to read literature. And to do this with no social apps, no email, no music (not even Bach or Black Sabbath), no chat, no browser, … no nothing. Only the book – be it pdf or a paper book. Oh yes, what about Flipped classroom. Students still need to read the literature when using Flipped classroom.
  • Take notes. This is good if the student later on wants to ask the teacher. The student should read the notes to get reminded about the important stuff.
  • Read again. Are you kidding me? No, I am not. Read the chapter again (at least).
  • Do the exercises. Also teach the students how to make small variations of the exercises – that is exercise even more than there are exercises.

Before we proceed, I feel I need to give an example of a discussion I’ve had quite a few times:

– Why haven’t you showed us concept A, and why doesn’t the book teach us about A?

– I have showed it to you two times during lectures and the book talks about it on two pages and those pages are in the list of pages to study.

– Well, I don’t think that the book is clear.

– What in the book is not clear?

Usually the discussion ends here. I ask them if they’ve read the book and they admit they haven’t. Ok, time to put the blame on the student? No, too easy. Again, teachers and students need to relearn. What was it Clint Eastwood said in that movie, “Improvise, adapt and overcome”?

Here’s what I think work best:

  • Try to sneak in some coming topics in the last exercises. This way I hope to get more attention during coming lecture (be it normal lecture or flipped classroom).
  • Write lots of exercises – even variations on a theme (I am thinking about Haydn here).
  • Provide well documented solutions – perhaps even step-by-step videos.
  • Interesting problems – sorting bank accounts in alphabetical order is <beep> boring.

Wanted: Your input

I am quite sure, fact is I am 100% sure, you have opinions (you better, you better, you bet) and most likely have better solutions than I do, so comment away. I will compile all input on all education related blog posts later on. So

  • What is a good exercise?
  • How do you get a good progression in your exercises?
  • How do you mix theory and practice?

 

Future ramblings will (most likely) be about:

  • So when do we learn the univ students to study? Is it the really the universities that should teach the students how to study?
  • Ignoring, letting go of or helping “weaker students”?
  • What’s the purpose of a school system anyway? – who’s “the customer”? Academia, industry, public service, humans, …..?